Predikanten som drog en vals

Bruksorten Degerfors i sydöstra Värmland var ett starkt fäste för den metodistiska väckelse som drog över landet i slutet på 1800-talet. Över huvud taget var bruken i Bergslagen viktiga för frikyrkorörelsens framväxt. Så här skriver J M Erikson (Metodismen i Sverige,  1895) om 1870-talets pionjärår för metodismen i Degerfors:

”Så mäktigt var metodismens inflytande, att man öfverallt i verkstäderna och annorstädes samtalade därom. De flesta arbetare buro vanligen under arbetet en bibel i fickan, beredda att vid hvarje ledigt ögonblick studera densamma. Ofta höllos riktiga bönemöten på verkstäderna, och sjelfva valsverket tedde sig före arbetsskiftens början som ett tempel, då nämligen smederna der gemensamt läste, sjöngo och bådo.”

I den här myllan slog min morfars föräldrar Anna och Per Johan Westerberg ner rötterna 1890 när de som nygifta kom till Degerfors. Per Johan skulle arbeta som vällare och smed på bruket och de slog sig ner i arbetarkvarteren i stadsdelen Jannelund. De fick fem barn. År 1915 kom min mormors far Anton Hultqvist för att som pastor bli en del av metodismen i Degerfors. Han var änkling sedan många år men hade sina två barn med sig. Så småningom gifte han om sig och fick ännu en dotter. Han blev kvar i Degerfors i fyra år, innan kyrkan skickade honom vidare till en ny församling.

Metodistkyrkan i Degerfors. Äldre vykort.

Metodismen blev en central del i de här familjernas liv. Antons yngsta dotter gifte in sig i en metodistsläkt med djupa rötter i Degerfors och Nysund med fler värmländska bruksorter. Männen var smeder och valsmästare men även bönder. Från den släkten är den här historien hämtad.

Pionjären

I april 1851 födde ogifta pigan Anna Stina Molin en son i Nedre Degerforsen i dåvarande Karlskoga. (Degerfors blev inte egen församling förrän på 1880-talet.) Pojken döptes till Per August och och fick sitt efternamn efter fadern, kolardrängen Petter Kropp.

Per August gifte sig 1872 med Maria Lovisa Persdotter från släkten som nämns ovan. Han intogs samma år i metodistkyrkan tillsammans med fem andra pionjärer – de första metodisterna i Degerfors. Det året startades också en insamling till ett kapell på orten.

Så här står det om Per August i Metodismen i Sverige från 1895, som har biografier över alla predikanter:

”Per August Kropp föddes i Degerfors, Värmland, den 25 april 1851. Blef omvänd till Gud den 17 juni 1871, intogs i metodistkyrkan den 12 augusti 1872 och blev påföljande år klassledare. Efter att sedan någon tid hafva verkat som förmanare, erhöll han lokalpredikantsfullmakt, och såsom sådan utöfvade han en omfattande predikoverksamhet vid sidan av sin jordiska sysselsättning.”

Sin jordiska sysselsättning hade Per August på bruket förstås, han var valsare. Från 1876 tjänade han dock i kyrkan på heltid och skickades land och rike runt som brukligt var för predikanterna.

Till Amerika

Maria och Per August fick nio barn. Äldst var Karl Fritiof, som föddes hela tre år innan föräldrarna gifte sig. Maria kyrktogs efter förlossningen som ”barnafaderns blivande hustru”, men det dröjde som sagt tre år innan de gifte sig. De två yngsta barnen dog i tidiga barnaår, men de övriga sju blev vuxna. Under en tioårsperiod, mellan 1893 och 1903, emigrerade hela barnaskaran till Amerika. Karl Fritiof var först ut och syskonen följde den ena efter den andra. En av döttrarna, Hilda, gifte sig i Sverige och flyttade tillsammans med sin man, men de övriga utvandrade i mycket unga år. Alla utom en hade Worcester i Massachusetts som destination för resan och dit tog de sig via Boston på ostkusten där de landsteg.

1899 kom Per August och Maria till Skutskär. När de varit där i fyra år hade alla barnen utvandrat och kanske blev saknaden för stor för föräldrarna. Per August tog tjänstledigt och far och mor Kropp följde i sina barns fotspår. De kom med fartyget New England och landsteg i Boston precis som barnen. I passagerarlistan fick man uppge en person som skulle ta emot en i det nya landet och Maria och Per August uppgav sonen Karl Fritiof i Worcester.

De bestämde sig för att stanna. Per August började predika i de svenska metodistförsamlingarna i Massachusetts och tycks så småningom ha fått en predikanttjänst. Säkert besökte de kyrkan nedan ibland. Hur det gick för dem och barnen sedan vet jag inte, men familjen är ett intressant exempel på äkta brukspionjärer i väckelsens tjänst.

Wesley Methodist Church, Worcester, Massachusetts. Boston Public Library på Flickr.

Det var en gång ett torp

Det kryllar av torp, det har jag konstaterat förr. Överallt ute i markerna står de gamla stugorna som souvenirer från en annan tid. Vanligen omvandlade till fritidshus och scoutstugor och målade i bjärt falurött. Inne i städer och förorter finns de ofta inte kvar rent fysiskt, men det finns stadsdelar, gator och parker som uppkallats efter dem och med lite god vilja kan man ibland hitta några grundstenar eller åtminstone en syrenbuske som vägvisare till torpplatsen.

Även här i Järfälla är det torptätt. Några står kvar, andra inte.

Kalvshälla dragontorp 1952. Foto Svenska Pressbyrån. Järfälla kommuns bilddatabas

Kalvshälla var en gård med anor från medeltiden. Den låg alldeles intill Barkarby flygfält, som numer är nedlagt sedan ett par år och successivt kommer att bebyggas. Gården är borta sedan länge. Till Kalvshälla hörde ett dragontorp där det bodde ryttarsoldater. Torpet finns belagt tidigast 1721 när ryttarsoldaten Mats Sabel bodde där men då var det fråga om en mindre stuga, som revs på 1930-talet. Stugan på bilden ovan byggdes så sent som 1900.

Kalvshälla dragontorp fick skatta åt förgängelsen på ett för mig fullständigt obegripligt sätt: det brändes ner i början på 1970-talet, vid en brandövning på den intilliggande flygflottiljen F8. Skandal!

På Kalvshällas ägor finns idag flygfältet, som sagt, men också en del av Barkarby handelsplats med butikskedjor i gigantiska betongkolosser. En gångväg mellan två delar av handelsplatsen passerar en liten trädbevuxen kulle som av någon outgrundlig anledning fått stå orörd. Vid första anblicken är den helt oansenlig, man tänker knappt på den i sitt blinda jagande mot nästa varuhus. Men om man tar sig tid att gå upp på kullen, och lyckas bortse från skräp och kundvagnar, får man en välbehövlig paus i shoppandet – och ett fantasieggande besök i det förflutna. Här finns grundstenar, några trädgårdsbuskar, gamla träd och en gräsplätt.

Några grundstenar är vad som återstår av Kalvshälla dragontorp

Att luta sig mot en gammal ek och försöka föreställa sig hur det såg ut här för 100 år sedan ger inspiration att fortsätta promenaden mot nästa elektronikpalats eller inredningsbutik!

En del av torpets trädgård - en oas mellan varuhusen, som dock gör sig påminda i form av en kundvagn i bildens mitt