Fröken Ljungs resa

I släktforskningen träffar man ibland på personer som man känner lite extra starkt för. För deras livsöden, för en personlighet man anar mellan kyrkboksraderna, eller för att man känner ett… släktskap. Lite av allt detta är det för mig med Emma.

Emmas födelseby Gillberga i Högsby socken, Småland

Emma Ljung bestämde sig tidigt. Hon kom från ett fattigt soldathem men hon hade en stark vilja och en stor längtan efter en annan värld och ett annat liv än det armod hon vuxit upp i. Hon ville lära sig nya saker, se nya platser och människor, arbeta och se sina möjligheter växa. Hon skulle söka sig ut, bort. Ja, så vill jag gärna tro att hon tänkte, fast jag inser att hunger var en starkare drivkraft på 1800-talets småländska landsbygd än målmedvetenhet och förändringslängtan. Hur som helst – år 1866, vid 22 års ålder, lämnade Emma Ljung sin barndoms Högsby och flyttade till huvudstaden.

Huvudgatan i Högsby 2010

Så började Emmas resa. Det var en geografisk resa som tog henne till många delar av Sverige och även över Atlanten till Amerika. Det var också en sorts klassresa – hon tog sig verkligen upp ur fattigdomen och var vid sextio års ålder en borgar­fröken som bodde i tre rum och kök i centrala Stockholm och hade piga. Säkerligen hade hon inget överdådigt liv, men hon klarade sig bra – och hon klarade sig av egen maskin. Det går inte att följa alla turer och avstickare på Emmas resa, men en del kan man ändå få fram.

Slussenområdet i Stockholm 1904. Bildkälla: Stockholmskällan

På vårvintern 1876 hade Emma varit i Stockholm i tio år och flyttat mellan olika pigtjänster i staden. Då beslöt hon sig för att ta sig lite längre än till angränsande Stockholmsförsamling, och den 20 mars for hon till Norra Amerika. Hon hade lillebror Karl Fredrik där sedan några år, han emigrerade för gott men Emma stannade högst ett par år. Det kan tyckas förvånande att hon återvände, Emma var en driftig person som säkert skulle ha kunnat ta sig fram i Amerika, men någonting gjorde att hon vände hem igen.

Den Gyldene Freden. Bildkälla: Stockholmskällan

Kanske lärde hon känna restaurangbranschen under Amerikaåren, för när hon kom hem började hennes krogkarriär. Herrklubben ”Sällskapet” på Blasieholmen, Östermalmskällaren med anor från 1803, klassiska Den Gyldene Freden i Gamla stan, Stockholms stads hantverksförenings hotell Gillet vid Brunkebergs­torg – redan nu anar man att Emma drogs till pampiga ställen med viss stil. Genom åren återvände hon alltid till Stockholm, men hon gjorde flera långa avstickare, till Karlstad, Gävle och Karlskrona. För varje etapp tycks hennes position ha stärkts och i Karlskrona var hon husmor på det nybyggda och moderna stadshotellet och chef över en stor stab av pigor.

Östermalmskällaren vid Östermalmstorg. Bildkälla: Stockholmskällan

Vid 54 års ålder återvände Emma till huvudstaden för gott 1897. Hon hade då varit borta från Stockholm i åtta år. Nya moderna hus tilltalade henne, som sagt, och nu flyttade hon in i det nybyggda, ståtliga hyreshuset vid Adolf Fredriks torg 4, nuvarande Mariatorget. Vid det här laget hade hon lång och gedigen erfarenhet av restauranger, hotell och kaféer, och nu slog hon till och startade eget. Hennes kafé låg i huset där hon bodde, kanske innanför fönstren på nedre botten här på bilden.

Mariatorget, f d Adolf Fredriks torg 4, porten bakom lastbilshytten. Emmas kafé.

Efter en tid gjorde hon sig av med sin rörelse och flyttade till Präst­gårdsgatan. Där bodde fröken Ljung i nio år, i en lägenhet på tre rum och kök som hon hyrde för 450 kronor per år. Hela tiden hade hon en piga som hjälp. År 1911 flyttade hon till Sabbatsbergs ålderdomshem i Vasastan. Där noteras hon efter något år som sinnessjuk, men det kan betyda mycket – hon kan ha varit dement eller kanske deprimerad efter sitt aktiva liv. Hon togs in på Långbro mentalsjukhus och dog där i december 1914 i en ålder av 70 år. Som dödsorsak angavs influensa, bronkit och åderförkalkning.

Emma gifte sig aldrig och fick inga barn. Det är förstås omöjligt att veta om det var ett aktivt val eller inte. Hur anfäder och anmödrar tänkte och valde är oftast inte känt. Kanske valde hon bort familjeliv för att få bestämma över sig själv och gå sin egen väg. Kanske var hon olyckligt kär i någon i ungdomen och ingen annan dög efter det. Kanske blev det bara som det blev, som det så ofta blir.

Två av hennes fyra syskon överlevde, bröder som båda utvandrade till Amerika. Det troliga är att åtminstone en av dem fick familj men det kan också tänkas att släkten Ljung dog ut med Emmas generation. Det gör förstås inte hennes liv mindre viktigt och intressant. För mig är Emma lite av en förebild och det har varit fantastiskt att få följa henne land och rike runt.

Fotnot: Emma Ljung var kusin med min mormors far, pastor Anton Hultqvist.

Annonser

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

One response to “Fröken Ljungs resa

  • Kusin Justina | nu & då

    […] och gjorde en sorts restaurangkarriär, som husmor och kaféinnehavare. Mer om henne finns här: Fröken Ljungs resa. Eller som Justina Larsdotter från Kil. Hennes yrkesbana är indelad i två rätt olika perioder, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: