Den seglande skärsliparen, del 2

Anders och Anna är aldrig skrivna på samma ort. Han är alltid bokförd i Östmark och hon i Ölme. Det går att följa deras resa tack vare att barnens födelse- och doporter finns antecknade i kyrk­böckerna. Precis i dagarna fann jag också några underbara tidningsartiklar som kastar nytt ljus över deras liv och deras resa.

Skärsliparns Anna

Anna Eriksdotter var född den 23 mars 1864 i torpet Skogen under Hammars säteri i södra Väse. Liksom de flesta tonårs­flickor gjorde hon pigtjänst runt om i trakten och 1886 slog hon sig ner i Ölme.

Innan hon träffade Anders hade hon fött två oäkta barn, sönerna Oskar Emanuel och Johan Helmer, som båda åtminstone tidvis var intagna på hemmet för fattigvårdsbarn i Ölme. Totalt under sin livstid fick Anna åtta oäkta barn med fem olika fäder. Skärslipar-Anders tycks ha varit far till åtminstone fyra av bar­nen.

I slutet av 1880-talet är Anna skriven ömsom på fattighuset i Ölme och ömsom i listan över husvilla. Arbete tycks hon inte ha haft vid denna tid. Någon gång runt 1890 träffade hon kåkfararen och skär­sliparen Anders Andersson, och tillsammans gjorde de en resa genom Mellan­sverige under 1800-talets sista decennium. Kanske drog hon slipstenen åt honom som gumman i den klassiska vind­flöjeln.

Det finns noteringar om att Anna och Anders inför kyrko­herden uppgivit sig vara trolovade och Anna omnämns lite varstans som ”skärsliparns Anna”. Han står klart och tydligt som far till flera barn. Man undrar så varför de aldrig gifte sig. Kanske var han fortfarande utan medborgerligt förtroende, kanske ville han inte slå sig till ro. Eller kanske satte fattigdomen käppar i hjulen. Vi får aldrig veta, kan bara spekulera.

Anders och Annas resa

Den första tiden reste de på land och i april 1891 befann de sig i Ovansjö söder om Gävle. Där föddes dottern Teresia den 27 april. Anders står inte uttryckligen som far till henne, men det är inte omöjligt att han ändå var det. Däremot står han som dopvittne tillsammans med Anna. Dopet ägde rum den 3 juni på Rådmansö nära Norrtälje, dit den lilla familjen tagit sig på en dryg månad i sin skramliga kärra.

På senvåren två år senare var de i samma trakt och den 28 maj 1893 föddes Martin i Österlövsta i Tierp. Denna gång står Anders otvivelaktigt som fadern. Man kan undra hur förlossningarna gick till för den som var på resande fot. Förhoppningsvis fanns det någon sjukstuga eller lokal barnmorska som kunde hjälpa Anna, så hon slapp föda i skärsliparkärran.

Eftersom jag alldeles nyligen varit vid Lövsta bruk tar jag med en bild därifrån. När Anders och Anna var i Österlövsta, några kilometer bort, var bruket fortfarande i drift. Kanske fick Anders något uppdrag där.

Med sin lilla son tog de sig sedan via Västerås till Kungsåra. Där uppgav de för kyrko­herden att de var trolovade och där lät de döpa Martin.

Något år senare genomförde Anders en stor förändring i deras resande. I augusti 1894 berättar tidningen Norra Skåne om hur familjen börjat resa till sjöss efter att ha tröttnat på att de små barnen ständigt var utsatta för fara från framrusande medtrafikanter på vägarna. För en billig penning köpte Anders en båt och fick den inredd enligt önskemål, med utrymme för skärsliparkärra och annat bohag, och i mars 1894 ska de ha avseglat från Köping mot Östersjön. De rundade sedan södra Sverige längs kusten och stannade till i hamnarna varhelst det fanns rakknivar och annat som behövde slipas. I början på augusti ankom de till Göteborg.

Det verkar som om Anders blev lite av en kändis under sin seglats och ”den seglande skärsliparen” blev ett begrepp. Det finns en notering om Anders i Östmarks husförhörslängd från 1896 där han beskriver sig själv som ”den bekante ‘seglande skärsliparen’, som farit omkr. med sin skuta på Venern m fl vatten och idkat skärsliperi i hamnarna”. Det där har jag tagit som skryt från Anders sida när han talar med prästen därhemma i socknen. Men så var det nog inte. Norra Skåne skriver: ”Den seglande skärsliparen är en företeelse, som på sista tiden ofta omnämnts i tidningarne.” Den lilla artikeln beskriver Anders och hans familj enbart positivt och det sägs inget om hans tidigare brottskarriär. Vilken upprättelse det måste ha varit.

Inre hamn i Karlstad, slutet av 1920-talet. Foto: Dan Gunner. Värmlands museums bildbyrå.

I maj 1895 befann de sig på Vänern och i Karlstad föddes dottern Emilia. De är skrivna tillsammans som föräldrar och prästen har gjort en särskild notering: ”Fadren är den sjöfarande skärsliparen. Erkändt av modren.” De tycks nu ha vänt söder ut igen, via Göta älv ner till Göteborg. Två månader gammal döptes Emilia på Styrsö i Göteborgs skär­gård. Dopvittnena denna gång var två fruar från trakten, en från Styrsö och en från Domkyrko­försam­lingen i Göteborg – kanske var hon sommargäst på ön.

Stormen

I oktober 1896 hände det som inte fick hända. Tidningen Kalmar utropar: ”Den seglande skärsliparen har gjort haveri”. Anders och Anna befann sig på sin båt, som låg för ankar i närheten av hennes hembygd, Ölme. En svår höststorm härjade och ankarkättingen brast. Kampen mellan det strävsamma paret och sjön som ville ta deras båt och livsverk var hård, men stormen segrade. Tidningen Kalmar beskriver arbetsfördelningen ombord: ”Hans gumma arbetade i sitt anletes svett vid rodret. Skärsliparen sjelf satt i fören som utkik.” Och notisen avslutas med ännu ett bevis för att de var väl kända: ”Nu ligger den vittberömda och mångomskrifna farkosten som vrak vid Rudsnäs i Ölme.” Tänk om den ligger kvar!!

När Lydia Wilhelmina föddes hade det gått fem år. Det var den 22 april 1900, hemma i Ölme. Anders var troligen inte närvarande och han står inte inskriven som far denna gång. Men prästen har skrivit ”Skärsliparns familj” intill dopnoteringen, så på något sätt hörde de fort­farande ihop.

Vid denna tid var Anders arbetslös igen och Karlstads stadsfiskal noterar i lösdrivarlängden: ”1900-05-03 i hög grad supigt levnadssätt, förargelseväckande beteende”. Inte så konstigt kanske. Anders fria och trygga liv hade bokstavligen gått i kvav. Det troliga är att han blivit oregerlig efter att ha mist båten, sin utrustning och hela sitt bohag och att Anna hade tagit barnen och lämnat honom.

Män slipar knivar vid finngården Juhola i Östmark. Värmlandsarkivs fotodatabas.

De gick skilda vägar, men i alla husförhör där Anna förekommer står det fortfarande att hon är trolovad. Noteringen finns med i alla år fram till Anders död. I folkräkningen för år 1900 är Anna skriven med barnen på fattighuset i Ölme och det står ”Den seglande skärsliparens qvasifamilj” som anmärkning. Det kan väl bara betyda att de var hans familj – och ändå inte.

Vad Anders hade för sig de första åren på 1900-talet är inte känt, men troligen fortsatte han sitt vaga­bondliv på egen hand. Han dog den 19 mars 1913 av hjärtförlamning och var då som alltid skri­ven i Röjdoset, Östmark, med hänvisning till obefintligboken. Anders blev 59 år. Anna överlevde sin Anders med 30 år och dog i Haga i Karlstad 1943. Hon hade hunnit flytta runt en hel del i Värmland under 1900-talet och ett par barn hade det blivit längs vägen.

Haga i Karlstad, 1940-tal. Värmlandsarkivs fotodatabas.

Ett hårt liv hade han, Anders, så mycket kan man vara säker på. Fattigdom, svält, fängelsevistelser och tungt arbete. Samtidigt fanns det några år med mycket positivt i livet: seglan­det, Anna och barnen, kanske en tillfredsställelse i att ha tagit sig ur brottskarriären och fått sin frihet och ett erkännande från omvärlden. Han sågs som en äventyrare som gick sin egen väg och det fanns nog ett mystiskt skimmer över honom, då som nu. Artikeln i Norra Skåne avslutas så här:

I någon av sina romaner har kapten Marryat framhållit skärsliparen såsom den mest oberoende menniska på jorden, och han framställer en bild af en dylik, som ströfvar omkring i alla Storbritanniens grefskap med sin kärra. Men hvad skulle väl den omtyckte romanförfattaren sagt om denne vår vermländske skärslipare, som trampar sitt eget däck för att i än högre grad kunna njuta av skärsliparefriheten.

Huvudkällor:

Kyrkböcker för Östmark och Ölme

Uppgifter ur Torsby Finnkulturcentrums arkiv

Digitaliserade svenska dagstidningar

Annonser

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

One response to “Den seglande skärsliparen, del 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: