Visit i Ullavi

Att läsa en bouppteckning från gamla tider är som att bli inbjuden i ett hem. Allt finns uppräknat, från den bortgångnas kläder, husgeråd och prydnader till husdjur och fastigheter. Men också annat matnyttigt för en släktforskare: arvingar, tillgångar och skulder. Man lär sig om föremål man inte visste att de fanns och man börjar så smått skapa sig en bild av ett hem och en familj.

I kväll läser jag bouppteckningen efter min morfars morfars far, kyrkvaktaren Nils Åkerberg, född 1790 i Gräve och död 1849 i Närkes Kil. Glädjen var stor när jag väl hittade den efter långt och tradigt rotande bland Örebro häradsrätts stundtals svårlästa dokument. Nu kan jag titta in i det åkerbergska hemmet. Och stilla undra om några av alla dessa saker faktiskt finns kvar hos någon nutida släkting.

Nils var bara 59 år när han dog av lungsot i torpstugan på utägorna till Ullavi by i Kil. Han och hustrun Brita Andersdotter hade fyra barn mellan 13 och 23 år.

Hemma hos Åkerbergs

När jag stiger in i stugan är det vägguret jag lägger märke till först. Det är stort och vackert snidat och man förstår varför det är husets näst högst värderade föremål. Hela 3 riksdaler är klockan värd. I övrigt är stugan möblerad med allt man kan tänkas behöva. Vid fönstret står ett skänkskåp och där intill ett litet bord. Mitt i rummet står det stora fällbordet som är familjens matbord. Inne i kammaren finns en dragsäng och ett hörnskåp för gårdens dokument.

Köket är välförsett och mor Brita håller allt skinande rent. Kärl av koppar och järn är det gott om. De ädlare metallerna representeras av en tesked i silver. Kikar jag in i skåpen finner jag porslinskoppar, ölglas, tallrikar och skålar, ungefär som i mitt eget kök. Någon smörkärna har jag dock inte, och ingen skräddaresax heller. Runt spisen syns grytor och stekpannor, en kaffekokare och en pannkakslagg med ring.

En bibel fanns i varje hem, så även hos Åkerbergs. Därtill finns diverse andra böcker, värderade till dryga 2 riksdaler. En av böckerna nämns vid namn, det är ett exemplar av Guds verk och vila, ärkebiskopen och diktaren Haqvin Spegels stora verk från 1685.

Ullavi klint. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/Sam Lindskog

Tillbaka ute på gårdsplanen möter jag Nils i sin blå vadmalsrock. Stövlarna är ganska gamla och slitna, men han ägde åtminstone ytterligare ett par. På listan över gångkläder finns också en fårskinnspäls, flera andra rockar, en sticktröja, diverse gamla skjortor, fem st bättre och sämre västar, handskar och strumpor samt tvenne gamla hattar. Nils hade en ganska välsorterad garderob, med andra ord.

En rundvandring i Nils bod är mycket lärorik. Vi tycker vår tid är full av specialiserad branschterminologi, men det gamla bondesamhället var minsann inte heller fritt från facktermer. Nog vet jag vad skovlar, slipstenar och hovtänger är och till nöds kan jag begripa en pinnharv och en hemkvarn. Men när vi kommer till bråtorna går jag bet. Nils har två stycken och nu får han förklara. En bråta används för att bråka linet, visar det sig. Och en besman är en våg.

En yxa är en yxa, skulle man kunna tro, men inget kan vara mer fel. I boden finns tre typer av yxor: täljyxa, skyryxa och torvyxa. För den som till äventyrs aldrig sett en skyryxa kan jag berätta att det är en ”kortskaftad, smal yxa som användes till flathuggning av timmer” (Ordbok för släktforskare).

Kils kyrka, Nils arbetsplats. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/Sam Lindskog

Även en del av Britas hantverksutrustning förvaras i boden, såsom ett par vävstolar, en spinnstol och en bandstol, det vill säga en mindre vävstol för band. Därtill ett baktråg och en ugnssopa. Det mest värdefulla i boden är en samling snickarredskap: 2,36 riksdaler. Slipstenen, besmanvågen och de gamla dragkärrorna värderas till 1 riksdaler vardera.

Förutom själva stugan och den ovannämnda boden finns på gården en loge samt tvenne fähus med lador. Dessutom finns ett vedhus och en källare. Husen betingar ett värde av 42 riksdaler sammanlagt. Det är två riksdaler mindre än värdet på hushållets tre kreatur, korna Lilja och Krona samt en kvigkalv.

Han hade inte så mycket skulder, Nils, men patron Löwenhielm på Klockhammar var han skyldig 20 riksdaler. Samma belopp skulle församlingens fattigkassa ha. Men i övrigt blev det en ganska god behållning i boet.

Efter Nils bortgång flyttade Brita till sin son Karl. Än så länge var Karl statdräng på godset Klockhammar men så småningom upptäcktes hans hand med växter och han blev befordrad till trädgårdsmästare – den förste av flera i släkten. Brita dog i april 1860.

Tillsammans med husförhörslängden, gamla kartor och bildarkiv som det i Örebro (se bilderna ovan) bidrar bouppteckningen till bilden av människorna, hemmet, gården och bygden. Helt ovärderligt.

Kvarndammen vid Klockhammar 1930. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/Sam Lindskog

Annonser

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

One response to “Visit i Ullavi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: