På Uttismalm, för Gustavs land…

Johan Ludvig Runebergs dikt Soldatgossen (ur Fänrik Ståls sägner) börjar med de klassiska raderna Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann. Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man. En barnsoldat beskriven av ett annat barn, vars högsta önskan det är att gå samma fasansfulla men i hans ögon ärofulla öde till mötes: Och lever jag tills jag blir stor och fyller femton år, till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.

Bildkälla: Riksarkivet

Otäckt! Men det var ett par rader längre ner i dikten som fångade min uppmärksamhet nyligen:

På Uttismalm, för Gustavs land,
Min farfar dog med svärd i hand

Det där fick mig att tänka på min farfars morfars farmors far.

…en ung soldat…

Erik Jansson föddes 1752 i Gunnilbo i Västmanland. Som 18-åring flyttade han till Odensvi och 1777 antogs han som soldat i den indelta armén. Han hörde till Girsta rote i Strömsholms kompani vid Västmanlands regemente. Soldaterna på Girsta fick soldat­namnet Girs, som ibland stavas Gers men i Eriks fall oftast Giers.

Familjeliv

Året därpå, 1778, gifte han sig med Katarina Larsdotter från Odensvi. De bodde till en början hos hennes föräldrar i Stora Rocklunda, kanske var det inte riktigt klart med hans värvning eller kanske var soldattorpet inte färdigbyggt. Snart kom de dock till Girsta där de sedan blev kvar livet ut.

Soldattorpet på Skansen, Stockholm

Erik och Katarina fick åtta barn. I mars 1799 dog Katarina i hetsig feber och Erik blev änkling med åtminstone fem minderåriga barn i huset. Hur skulle de klara sig när han var ute på långa övningar eller kanske rent av i krig? Och hur skulle torpet kunna skötas? Nej, en soldat måste ha en soldathustru, och mindre än ett år efter Katarinas död gifte Erik om sig med Lisa Jansdotter, född 1759 i Rytterne. Hon var änka och även hon hade barn från sitt tidigare äktenskap.

De hann vara gifta i 17 år. Den 8 oktober 1817 var Lisa i grannbyn Stora Rocklunda. Vi vet inte vad hon gjorde där, kanske var hon på dagsverke, på släktbesök eller på besök hos någon klok gumma för sina krämpor. Hon dog där, av magplågor, och Erik var änkling för andra gången. Nu gifte han inte om sig mer. Sista tiden bodde han med yngsta dottern Anna som var född 1800 och hans enda barn med Lisa. Den 1 maj 1826 dog Erik, 74 år gammal, av slag.

Det mesta återstår att utforska om Eriks barn, men han var far till åtminstone nio stycken, och det är den äldsta, Brita, född 1778, som är min anmoder.

Krigarliv

Tack vare en soldatakt från Västmanlands soldatregister kan man få fram vissa uppgifter om Eriks militära karriär. Han antogs som sagt 1777, vid 25 års ålder.

Mönstringar hölls ungefär vart tredje år. Då samlades kompanierna för övning och inspektion. Erik deltog ibland men var också hemma och sjuk flera gånger, bland annat gäller det mönstringen 1789, som hölls i augusti. Det året gjorde Frankrike revolution, och på hemmafronten var det också orostider: Gustav III:s ryska krig pågick som bäst. I juni det här året ägde ett fältslag rum i den finska staden Uttismalm, där Sverige besegrade Ryssland. 14 svenska soldater stupade och 86 sårades. Var Erik en av dem?

 

Gustav III, porträtt av Lorens Pasch d y. Bildkälla Wikipedia.

Under åren som följde var Erik ganska krasslig och hemma från flera mönst­ringar, och vid mönstringen 1806 finns plötsligt en notering: ”Fådt Contusion i högra armen vid Uddismalm, begär och får afsked med anmälan till underhåll.” Det troliga är att Erik var på kommendering i Uttismalm efter kriget och fick sin skada då. Annars borde det ha stått i akten att han var i strid. Men man vet aldrig – det är inte helt omöjligt att han faktiskt var med i det där slaget och stred ”för Gustavs land”. I så fall var han en av de 86 sårade soldaterna.

Givetvis önskar man att Erik slapp krigets fasor – samtidigt har jag så många soldater i släkten att det vore konstigt om inte någon av dem tvingades ut i strid. Västmanland deltog med soldater, så mycket är säkert.

Skadan gjorde det svårt att komma till mönstringarna och dessutom började han bli till åren. 1806 var han 54 år och det var då han till sist begärde avsked. Klart är att om han inte var med i slaget 1789 så var han vid Uttismalm på kommendering 1806 och fick sin armskada då.

Erik fick 29 tjänstgöringsår i den indelta armén, 1777-1806. Därefter blev han gratialist, det vill säga att han fick pension från det militära. På den försörjde han sig, och han bodde kvar på Girsta ägor livet ut. Dottern Anna, som var faderns stöd de sista åren, gifte sig några år efter hans död med skepparen Per Ekman från en gammal borgarfamilj i Köping.

Här finns mycket att gräva vidare på.

Advertisements

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: