Traktören på Ekensberg

Den här historien för tankarna till en epistel av Bellman. Den utspelas i Stockholmstrakten i det sena 1700- och tidiga 1800-talet och huvudpersonerna rör sig mellan lantliga gårdar, sjökrogar och idylliska Mälarvikar.

Ungdomstiden

Min morfars morfars farfar Johan Åkerberg föddes i Gräve utanför Örebro i september 1770. I ungdomen tjänade han på Åkerby säteri, som spannridare hos friherre Fredrik Wrangel och hans hustru Brita Barnekow. En spannridare satt på den främre vänstra hästen och styrde vid spannkörning, t ex fyrspann. Johans far Nils Åkerbom var ryttarsoldat och hade säkert lärt sonen ett och annat om hästar.

Som 20-åring gjorde Johan den sju år äldre pigan Brita Persdotter med barn, resultatet blev Nils, som jag skrivit om i inlägget Visit i Ullavi. Britas öde är lite oklart men det verkar som om hon aldrig gifte sig men fick ytterligare en oäkta son. De sista åren av sitt liv bodde hon i alla fall hos Nils och hans familj på Ullavi.

Johan lät sig inte hejdas i sin framfart. År 1792 drog han till Stockholm, ett nog så stort företag på den tiden. Han slog sig ner i Brännkyrka församling söder om stan. Området var då ren landsbygd men är idag attraktiva närförorter med namn efter de gamla gårdarna och torpen, som Enskede, Älvsjö, Gröndal, Midsommarkransen, Aspudden och Hägersten.

I Bellmans fotspår

Fredmans epistel nr 48 av Carl Mikael Bellman har minst 20 verser och skildrar Ulla Winblads hemresa från Hessingen (Stora Essingen) i Mälaren en sommarmorgon 1769. Första strofen är mycket känd, det är den som börjar ”Solen glimmar blank och trind…”

Tionde strofen lyder så här:

Morgonsupen, Movitz, går;
Ljufligt böljan svallar;
Ser du Ekensberg? Gutår!
Hör hur folket trallar;
Där framsätter en sin fot,
Klotet käglorna slår mot;
Hör du dunsen af hans klot
Uti bergen skallar?

På 1700-talet kantades den stora farleden på Mälaren in mot Stockholm av krogar i de sjöfarandes tjänst. Ekensberg som nämns i dikten var ett populärt värdshus, uppenbarligen med kägelbana. Bellman själv var en ofta sedd gäst på Hägerstens gård, där han hade släkt, men man kan nog vara säker på att han trivdes på Ekensberg också.

Huset där krogen var inrymd är från mitten av 1700-talet och finns fortfarande kvar. På Johans tid får man tänka sig Ekensberg som en lummig oas med värdshuset mitt i grönskan. Mellan 1873 och 1971 fanns ett skeppsvarv på platsen och värdshuset blev då kontor. Idag är Ekensbergsudden förändrad till oigenkännlighet med idel bostadshus.

Det gamla värdshuset från 1700-talet - idag bostadsrätter

Krögare med äktenskapsstrul

De första åren i söderort var Johan trädgårdsdräng vid Hägerstens gård, men en bit in på 1800-talet slog han sig ner på Ekensberg som trädgårdsmästare. Johan gifte sig så småningom med Katarina Maria Holmberg från Stockholm.

Runt 1808 blev Johan traktör på Ekensberg. Det berättas att krogen serverade finfina gäddor och så fanns ju kägel­banan där man kunde få sig en match. Ja, vi bowlar gärna nu för tiden också, när vi går ut en kväll med kollegerna. Ekensberg hade ett perfekt läge för sjöfarande på den lilla udden vid Vinterviken i Mälaren.

Mellan 1807 och 1814 fick Johan och Katarina  fyra barn. Någon gång under denna period skar det sig mellan dem på något sätt, för på våren 1814 ansökte Katarina om bodelning. En kungörelse ur Inrikes Tidningar från 1814 berättar mer:

I anledning af Tracteuren J. Åkerbergs hustrus, Catharina Maria Åkerbergs på Wärdshus­lägen­heten Ekensberg i Swartlösa härad och Brännkyrka socken, till undertecknad Domhafvande ingifna ansökning, att få sin lott i Boet från mannens undanskifta och till hennes enskilda samt till Boets gemensamma Borgenärer på en gång afstå, för att från deras widare kraf warda fri, kallas härmed Tractören Åkerbergs och Boets samtelige Borgenärer till sammanträde på Liljeholms Wärdshus, lördagen den 16 instundande April kl. 4 e.m. att höras om de Urtima Ting på Boets bekostnad åstunda. Stockholm den 28 Mars 1814. På häradshöfdingeämbetets wägnar, Gust. U. Hauffman.

Katarina ansöker alltså om bodelning och hon vill att hennes del i hushållets skulder samtidigt ska dras av från hennes lott i boet, så att hon sedan ska vara fri från krav.  Det går förstås inte att veta varför hon tog det här steget.

Åter till Hägersten

Efter några år lade Johan av med krogrörelsen och blev dräng på Hägersten igen. Han tog det stegvis och bodde först kvar hemma på Ekensberg, men 1823 flyttade han tillbaka och tycks ha blivit dräng hos hustruns mor och styvfar, trädgårdsarrendatorn Anders Rydberg. Trädgården på Hägersten arrenderades ut långt in på 1900-talet. Både köks­träd­gård och fruktträdgård var viktiga i herrgårdens ekonomi. Redan tidigt hade Häger­sten en anlagd ”trägård”. En trädgårdsmästare hade anställning och egen stuga och täppa.

Hägerstens gård. Foto: Carl Gustaf Rosenberg. Bildkälla: Riksantikvarieämbetet

Kanske längtade Johan tillbaka till arbetet med blommor och blad. Det var säkert ett  annorlunda Hägersten han kom till denna gång. Justitierådet Johan Henric Peterson hade blivit gårdens ägare 1812 och med honom sägs den ha fått sin mest glansfyllda period. Han samlade gärna sina vänner på Hägersten, som han använde som sommarnöje och för diverse näringar. En som deltog i umgänget var den unge Erik Gustaf Geijer som hade anställning som informator. Peterson själv kallades ibland för ”Näktergalen” på grund av sitt sång- och musikintresse.

Särbo

Ungefär i samma veva som Johan återvände till Hägersten lämnade även Katarina Ekensberg. Enligt husförhörsnoteringarna hade hon år 1819 och 1820 fött en oäkta son respektive dotter, i Stockholm. Det är oklart vad som hände med barnen de första åren, de dyker inte upp vid hennes sida i husförhören förrän flera år efter födelsen, men sedan finns de med, klart och tydligt  noterade som hennes oäkta. Jag misstänker att fadern hette Wilhelm, för barnen hette Jacob Wilhelm och Lovisa Wilhelmina. Jacob dog i vattusot 17 år gammal, Lovisas öde är okänt.

Under några år flyttade Katarina runt i trakten, över till Lovö i Mälaren och sedan mellan gårdarna i Brännkyrka, bland annat Gröndal. Hela tiden var hon gift med Johan, som blev kvar på Hägersten. De skilde sig aldrig men levde uppenbarligen skilda liv de sista tio åren eller så. Hon återvände till Ekensberg för ett par år, men levde sitt sista år som inhyses hos smeden Drugge i Midsommarkransen. Där dog hon den 9 juni 1838 i en ålder av 57 år. Fem år tidigare hade Johan gått bort, 63 år gammal, den 12 februari 1833.

Det enda av deras gemensamma barn som jag lyckats spåra i vuxen ålder är dottern Johanna Sofia Dorotea, född 1811, som levde ända till 1903 och dog på Sabbatsbergs ålderdomshem i Vasastan. Hon var ogift och hade inga barn. I den åkerbergska barnaskaran var hon nummer tre. De två äldsta var Margareta Catharina, född 1807, och Carl Magnus, född 1809. Båda försvinner spårlöst i storstadsdjungeln när de är i övre tonåren, och jag har ännu inte kunnat hitta dem. Den yngsta, Charlotta Elisabet föddes 1814 och dog 1820 hemma på Ekensberg.

Sabbatsbergs sjukhus sett från Dalagatan, 1896. Här i parken kunde man kanske se gamla Sofia Dorotea Åkerberg promenera någon gång runt sekelskiftet 1900. Bild från Stockholmskällan

Annonser

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

7 responses to “Traktören på Ekensberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: