När väckelsen kom till byn

I min släkt kryllar det av frikyrkofolk. Det är ömsom metodister och baptister och det finns pastorer, musiker och sångare, ungdomsledare, söndagsskollärare och alldeles ”vanliga” medlemmar. Någon gång skulle jag vilja skriva historien om hela det här intressanta arvet, som räcker ända fram till min egen generation, men idag nöjer jag mig med en syster till min farfars mormor. På pappas sida är baptismen dominerande men det här är berättelsen om en metodistpionjär.

Odensvinejd

Flera av de frikyrkliga släktingarna måste räknas som pionjärer och en av dem var Johanna Andersdotter. Hon föddes 1830 i Odensvi, Västmanland och tjänade piga i ungdomen som de flesta bonddöttrar. 1858 gifte hon sig med sex år yngre bonden och arbetaren Carl Eric Persson. Redan året innan hade de trolovat sig och fått en son tillsammans, Per. Eftersom han var ett trolovningsbarn fick han nådigast beteckningen ”äkta” i födelseboken.

I tolv år brukade Johanna och Carl olika gårdar i grannsocknarna Kolbäck och Berg, men 1871 återvände de till Odensvi, nu med sex barn, och slog sig ner i byn Sörslyta.

1870-talet var årtiondet då väckelserörelserna tog riktig fart på många håll i Sverige, så även i Odensvi. J M Erikson skriver i Metodismen i Sverige från 1895: ”Der [i Odensvi] utbröt på nyåret 1874 en god väckelse, hela familjer blefvo förda till Gud, och allmänt frågades efter vägen till frälsning.”

Altartavla (Oskarshamns metodistkyrka)

Gamla sockenböcker är ofta sparsamma med redogörelser för frikyrkoverksamheten och tar så att säga statskyrkans parti i frågan. En bok om Odensvi socken från 1938 är inget undantag och författaren L L Lorichs konstaterar att prästerna under väckelseperioden fick problem med att samla folket: ”De genomtänkta, väl utarbetade predikningarna, men bundna vid det skrivna konceptet, slogo ej vidare an, de voro för torra och dogmatiska. Däremot hyllade de mindre kunniga av allmogen de nya predikanterna, som använde ett annat predikosätt, det fria utförandet utan någon skriven ledning, men just därför bemängt med känslosamt svammel, osammanhängande och ingalunda fritt från utfall på kyrka och präster.” En delvis annorlunda bild av väckelsen än Eriksons ovan. Nog finns det väl sanning i båda beskrivningarna och altartavlan bekräftar dem båda i sin innerlighet och känslosamhet.

Bland dem som ”drabbades” av budskapet och predikningarna var Carl och Johanna. I december 1874 begärde de utträde ur svenska kyrkan för att bli medlemmar i metodist­försam­lingen, där de sedan blev riktiga eldsjälar i arbetet. Snart blev möteslokalerna i Odensvi för trånga och lagom till jul 1875 invigde församlingen Elimkapellet mitt i socknen. I invig­ningen och den efterföljande nattvardsgången deltog över 100 personer. Året därpå ansåg samfundets ledning att tillväxten i Odensvi var stor nog för att orten skulle få en egen predikant, och smålänningen Konrad Rudolf Hartwig utsågs. Han tjänstgjorde i

Pastor Hartwig. Ur Metodismen i Sverige, J M Erikson 1895

socknen mellan 1876 och 1878 och värvade många medlemmar till församlingen, både i Odensvi och i orterna runtomkring.

Pionjärerna

I november 1880 flyttade Carl och Johanna in till Köpings stad. Vid denna tid fanns ännu ingen metodistförsamling i staden men fler engagerade metodister från Odensvi anslöt och tillsammans startade de mötesverksamhet med bibelstudier och så kallade klasser. Den som ledde denna verksamhet var Johannas man, Carl. Det var också han som såg till att de fick hyra sin första möteslokal i staden.

Pastor Kjellstrand. Ur Metodismen i Sverige, J M Erikson 1895

Gruppens kärna var en handfull hängivna pionjärer med Carl och Johanna i spetsen. Deras vision om en egen församling uppfylldes den 12 november 1882, när Köpings metodistförsamling bildades vid en gudstjänst. Församlingens första pastor blev Jakob Kjellstrand. Han hade tidigare tjänstgjort i Odensvi och vid flera tillfällen varit in till Köping och predikat. Nu blev han alltså fast stationerad där.

Under de närmaste tio åren växte medlemsskaran och såväl ungdomsverksamheten som musiklivet frodades. En kyrkobyggnad måste till. Köpingsarkitekten Theodor Dahl fick uppdraget och han ritade kyrkan i gotiserande stil. Nästan på dagen tio år efter att församlingen grundats kunde kyrkan invigas på Glasgatan 30 i november 1892.

Köpings metodistkyrka. Bilden lånad från arkitekturguiden på http://www.koping.se.

Johanna och Carl blev kvar i Köping livet ut. Han dog 1901 medan hon levde till 1918. De fick åtta barn, varav sju blev ganska gamla och ett dog i späd ålder.

Det finns inga uppgifter om att den metodistiska uppfattningen levde vidare hos barnen, med undantag för en av sönerna. Och det är ju så det har gått med frikyrkorna, det kunde vi höra på nyheterna så sent som denna vecka. Allt färre medlemmar, allt fler församlingar som slås ihop och allt fler kyrkor som säljs. Nu i november fyller Köpings metodistkyrka 120 år och den står kvar i all sin prakt, men sedan församlingen slagits ihop med missionsförsamlingen har metodistkyrkan sålts.

Inte mycket att säga om det – jag är själv en av alla dem som växte upp i frikyrkorörelsen och lämnade den som ung vuxen. Men jag hoppas kyrkobyggnaderna får finnas kvar och minna om de eldsjälar som verkade där. I Karlstad revs metodistkyrkan tyvärr tidigt, nu hoppas jag bara att baptistkyrkan inte går samma öde till mötes. Det är viktigt att få behålla ledtrådar till det förflutna och frikyrkorna är ett starkt kulturarv som satt djupa spår i många människors, familjers och släkters liv och utveckling.

Advertisements

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

5 responses to “När väckelsen kom till byn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: