nu & då: Jakobsbergs station

Det är roligt med gamla vykort! På sistone har jag köpt på mig en liten trave kort på platser som jag har någon form av anknytning till. Här kommer därför första inlägget i en tänkt serie med bilder från nu och då, med början här hemmavid.

Järnvägsstationer har mycket att berätta om tidevarv och samhällen. Jag har alltid varit en tågresenär – fjärrtåg, pendeltåg och tunnelbana. Kanske är det därför jag fascineras lite av stationer – av all väntan, alla tankar och alla minnen de representerar.

nu & då – Jakobsbergs station

Det börjar se ganska skamfilat ut, gamla stationshuset vid Jakobsberg i Järfälla. Själva stationen huserar förstås sedan länge i ett modernt pendeltågsschabrak, men det gamla huset står kvar, kallas numer Villan och är restaurang. Huset har överlevt sedan 1876 och står nu mitt i den brusande tjugohundratalsförorten och minner om tider som svunnit.

Jakobsbergs station 2013

Jakobsbergs station 2013

Bakom huset skymtar byggnader från olika epoker i förortens historia. De saknas förstås helt i bilden nedan från ca 1960. Den storskaliga förorten fanns ännu inte, större delen av ortens centrala delar var trädgårdsstad, även om ett och annat flerfamiljshus börjat byggas och befolkningen börjat öka. Men det är fortfarande lummig idyll runt stationen.

Jakobsbergs station ca 1960

Jakobsbergs station ca 1960

Ytterligare 30 år tillbaka i tiden finns det vackra lilla ställverket kvar intill stationen och i bakgrunden syns flera stugor. Villastaden Jakobsberg var ännu ganska ny och trakten präglades av jordbruk och landsortsidyll. Inga elledningar syns över spåren – banan elektrifierades först 1946. År 1930 trafikerades Jakobsberg av 18 ångdrivna lokaltåg och 8 fjärrtåg per vardag, kanske ändå inte så illa för en liten ort. Och jag tror att huset var rött!

Jakobsbergs station 1934

Jakobsbergs station 1934

Advertisements

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

2 responses to “nu & då: Jakobsbergs station

  • Cristina Olsson

    Cristina O här igen.
    Jakobsberg eller Jakan som vi sa. Hit flyttade jag när jag lämnade min uppväxt i Blackeberg. Bodde här mellan 1970-1982. Först på Hammarvägen i en bostadsrätt och sedan på Frihetsvägen, trevåningshusen, i ett kollektiv. Jobbade som cyklande brevbärare , gick även 2 år på Folkhögskolan på kullen.
    Jag trivdes otroligt bra här och det var nära till naturen och även bad. Var tillbaka ett antal år efteråt, märkte att mycket hade förändrats, bland annat hade det byggts en hemsk galleri och det kändes väldigt instängt i centrum där det tidigare varit öppet och luftigt. Nej Jakan var ett avslutat kapitel för mig som då hade flyttat till Göteborg, numera bor jag i Jämland och trivs så bra med glesbygden. Kram!

    • Agneta Aglert

      Hej Cristina, vad roligt att läsa dina berättelser från både Vällingby och Jakan. JAg bor i Järfälla sedan 1980-talet och nu sedan länge i Jakobsberg. 1970, då måste det ha varit ganska annorlunda här – även om förvandlingen från trädgårdsstad till förort var nästan klar vid det laget. Håller med om att det blev lite instängt med gallerian, men samtidigt betydligt större urval av butiker etc. Nu ska centrum rustas upp, sägs det, vi får väl se! Jag stortrivs här och den här förorten är verkligen mitt hem. Kram tillbaka till dig i Jämtland!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: