Kasserad för liderlighet

Min mormors farfar, skräddaren Carl Ferdinand Hultqvist från Högsby i Småland, hade tiotals kusiner. En av dem var Erland Jakobsson från Drageryd i samma socken, en helt vanlig soldat som det gick både bra och dåligt för i livet. Han föddes 1833 och blev vid 24 års ålder marinsoldat i Karlskrona med soldatnamnet Hög.

Högsby och Emån 2010

Högsby och Emån 2010

Det verkar ha gått bra i Karlskrona men trots det blev Erland bara kvar i tre år. I november 1860 gifte han sig med Anna Lovisa Olsdotter från Mönsterås och i samband med det tog han värvning som vanlig indelt soldat och flyttade tillbaka till Högsby. Första barnet kom 1861, samma år som familjen flyttade till Kalvenäs i norra Högsby.

Erland och Anna fick fem barn men äktenskapet mellan dem blev inte lyckligt. Redan de första åren började det knaka i fogarna, och prästen noterade: ”Äktenskapskif anmält 22/7 1863”. De kivades alltså och kivet anmäldes till prästen. Först 1870 finns det notering om att de kallas till möte hos prästen för sitt bråkande, men prästens ord tycks inte ha haft någon större inverkan. I mars samma år avvek Anna nämligen från maken och i september 1872 fick prästen en dopattest från Hallinge­berg, där Anna hade fött ett oäkta gossebarn. Samma år var skilsmässan ett faktum, men det var inte bara Anna som var orsak till den.

Erland var inte guds bästa barn han heller. Tvärtom. I Kalmar regementes general­mönster­rulla för åren 1869-1872 finns en hel liten avhandling om Erlands eskapader. Straffrullan berättar att han redan 1866 varit i slagsmål på Hanåsa marknad och fått 10 dagars vatten och bröd i Kalmar läns cellfängelse. Hanåsa marknad strax norr om tätorten Högsby hölls i september varje år. Folk från alla närliggande socknar samlades för att handla och umgås.

Det finns många rapporter från Han­åsa i böcker och tidningar. Högsby kommuns sockenbok, Högsbyboken, berättar:

Här var en av tusenden eftersökt plats, där det såldes och köptes, där det gavs ut stryk och togs emot stryk, där brännvin – åtminstone tidigare – flöt i en aldrig sinande ström tillsammans med porter, bier, öl, kaffe, sodavatten och saft – samt blod.

Man kan gott förstå att Erland råkade illa ut i den miljön. Att han var benägen på starkvaror framgår av senare noteringar.

I mönsterrullan för 1872 finns ett lösblad instoppat vid Erlands namn. Det är beskriv­ningen av ett mål med domslut vid Handbörds härads lagtima vinterting i mars samma år.

Det visar sig att torparen Karl Johan Åström i Hedasjö, Högsby, anklagat sin hustru Johanna Charlotta Petersdotter för hor med ingen mindre än gifte soldaten Erland Hög. Samtliga var kallade till tinget, Karl Johan och Johanna hade infunnit sig ”men Hög afhöres ej”. Det verkar dock inte spela så stor roll – det fanns redan ett erkännande från Erland och dessutom samstämmiga redogörelser från två vittnen. Det ansågs därmed ådagalagt ”att svarandena särskildt en natt i Oktober månad 1870 haft köttsligt umgänge med hvarandra”. Häradsrätten dömde båda till ett års fängelse.

Ur Kalmar regementes generalmönsterrulla 1869-1872

Ur Kalmar regementes generalmönsterrulla 1869-1872

Fängelsedomen verkar aldrig ha verkställts, för Erland härjade vidare. I april 1872 dömdes han till böter för ”fylleri å allmän väg i närheten av kyrka”. Han ställdes på ett års förbättring för dåligt uppförande. Men det tycks inte ha hjälpt, så sedan gick det som det gick. Han blev ersatt av en annan soldat med noteringen ”Erland Jacobson Hög kasserad för liderlighet, afförd ur rullan den 7 augusti 1873”.

Så kan det gå när inte haspen är på! Liderlighet betyder inte nödvändigtvis detsamma som idag, när ordet ju främst kopplas till sexuellt lättsinne. I gamla tider kunde det även betyda annan sedeslöshet, förargelseväckande beteende etc och ofta verkar spriten vara inblandad. Det var inte ovanligt att soldater fick avsked på grund av liderlighet.

Hur som helst, Erlands militära karriär var därmed definitivt slut.

Efter skilsmässan flyttade Anna till Kalmar där hon redan i november 1873 gifte om sig med en repslagare. Med honom fick hon också fem barn, varav två föddes före äktenskapet, ett till och med medan hon fortfarande var gift med Erland. Det var tre söner och två döttrar och alla sönerna gick till sjöss, åtminstone periodvis.

Erland levde ensam några år och tycks ha klarat sig från vidare klammeri med rättvisan. 1882 gifte han om sig med Johanna Maria Ståhl från Högsby. De var båda i 50-årsåldern och det blev inga barn i det giftet. De var fattiga, kan man se i församlingsböckerna, och hade antagligen understöd från socknen. Efter soldatkarriären tycks inte Erland ha fått vare sig arbete eller jordlott utan de var inhysta i Drageryd 1.

I oktober 1915 dog Erland av lungkatarr. Bara några månader tidigare hade Johanna dött av ålderdomsavtyning. Första hustrun Anna levde till 1918, när kronisk bronkit ändade hennes liv.

Kort om Erlands och Annas barn

Äldst i barnaskarn var Karl August Reinhold, född 1861. Han gick till sjöss och tycks inte ha kommit tillbaka. Så småningom skrevs han in i lösdrivarförteckningen med kommentaren ”sjöman, varit borta i flera år”. Spåren efter honom slutar där. Johan Peter (1864-1936) dömdes 1891 till fem månaders straffarbete för misshandel. När han kom ut från fängelset ändrade han sitt efternamn till Högström och flyttade till Rogsta i Gävleborgs län. Han dog där 1926, ogift.

Emelie Ottilia föddes 1865. Hon flyttade till Stockholm, gifte sig med arbetaren Karl Johan Andersson från Undenäs i Skaraborg. Han gick bort tidigt och Emelie blev änka vid 32 års ålder. Hon tycks ha haft ett hårt liv, runt sekelskiftet var alla barnen på asylen på Östgötagatan, dit hemlösa och vräkta personer kunde få komma via remiss från fattigvården eller genom att polisen förde dit dem. Emelie födde två oäkta barn efter makens död och tycks ha varit utan arbete under långa perioder. 1910 flyttade hon i alla fall till Solna och blev hushållerska åt en stenarbetare i Huvudsta. Bilden nedan visar nutida rester av ett stenbrott där.

Rester av stenbrottet i Huvudsta

Rester av stenbrottet i Huvudsta

I Solna slutar spåren efter Emilia. Efter vad man kan se i böckerna var hon det enda av de fem barnen som själv fick barn.

Erlands och Annas fjärde barn, Otto, föddes 1867 och dog efter bara två månader. Yngst var dottern Anna Josefina (1868-1878) som dog tio år gammal i mässling.

Annonser

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: