Mästersvennens barn

Den här värmländska släktkrönikan i miniformat spänner över 300 år och sju generationer. Det börjar i Sunne på Karl XII:s tid och sträcker sig in i 2000-talet.

Elias och Elisabet

Mästersvennen Elias Jansson och hans hustru Elisabeth Magnusdotter var min farmors mormors farmors morföräldrar. Han föddes 1714 och hon 1721. Det troliga är att de båda föddes i Sunne men det är oklart vilka deras föräldrar var. Allt som är säkert är att de befann sig i Sunne socken i Värm­land i mitten på 1700-talet.

Elias hade befattningen mästersven vid flera bruk i trakten: Forsnäs, Skarped och Rottneros. En mästersven var mästersmedens närmaste man i brukssmedjan. Det var lång väg till denna titel, med många år som smedslärling.IMG

Elisabet dog i oktober 1776, vid 55 års ålder. Som dödsorsak anger prästen ”modersjuka”. Det är inte ovanligt i dödböckerna att kvinnor dör i moderpassion eller modersjuka. I Om sjukdomsnamn och sjukdomar i äldre tid skriver Solveig Fagerlund vid Landsarkivet i Lund: ”Epileptiska anfall, kramper, andnöd, dålig mage och aptitlöshet kunde alla diagnostiseras som moderpassion och ansågs ha sin grund i att kvinnan var nyckfull och överdrivet känslig. Under en lång tid sammankopplade man kvinnans psykiska sjukdomar med hennes kön och sexualitet.”

En ganska intressant diagnos, baserad på fördomar, okunskap och urgammal folktro. Men vad Elisabet egentligen dog av är skrivet i stjärnorna.

Elias och Elisabet fick sex barn och nummer två var min anmoder Anna. Men nu är det inte min egen släktgren jag tänkte följa utan barn nummer ett, sonen Johan, och hans familj.

Johan

Johan föddes vid Forsnäs bruk i Sunne 1749. Han blev bonde och torpare och vid 24 års ålder gifte han sig med jämnåriga Katarina Karlsdotter, även hon från Sunne. De blev kvar i hemsocknen i tolv år och efter ett par år i Gräsmark kom de i slutet på 1780-talet till Karlstad och stadsdelen Våxnäs. De är skrivna på Lilla Våxnäs, och Johan har nu titeln dräng. Antagligen arbetade han vid Våxnäs gård eller Våxnäs krog.

I släktforskningen undrar man ofta över vad som avgjorde vart folk flyttade. Varför beger man sig exempelvis från bruksmiljön uppe vid Frykens strand till just Våxnäs? Man kan bara gissa att fattigdom var en bidragande orsak. Och att någon släkting eller bekant från staden tipsade, ungefär som det går till idag – fast utan telefon och internet.

Nutida vy över "älva" mot husen vid dagens Våxnäsgatan. Nånstans bakom trädet i mitten ligger Våxnäs gård.

Nutida vy över ”älva” mot husen vid dagens Våxnäsgatan. Nånstans bakom trädet i mitten ligger Våxnäs gård.

Karlstad var vid den här tiden en liten stad och i tätorten bodde bara omkring 2000 personer. Följaktligen var Våxnäs en betydligt lantligare utkant än idag. I vår tid omges gården av villor, flerbostadshus, och företagskomplex.

I husförhörslängderna för de år Johan och Katarina bodde i staden finns även den mytomspunne kändisen Carl Jacob Heublein (på värmländska blev det Hybelejen), uppfinnare och tekniskt snille som verkligen påverkade stadens utseende. Bland annat svarade han för bygget av en bro över västra älvgrenen, mot stadsdelarna Klara och Våxnäs. Västra bron stod kvar ända till 1940-talet då den nuvarande byggdes. En annan av Hybelejens bedrifter var att uppföra en kvarn vid Västra brons norra fäste, precis där det står en Selma Lagerlöf-staty idag. Hybelejens kvarn är väl fortfarande världsberömd i hela Karlstad! Tyvärr revs den vackra sten­byggnaden 1892. Teatern var då nybyggd och stadens styrande ville att besökarna skulle ha fri utsikt från foajén. Gustaf Fröding var en av många kulturprofiler och andra som protesterade mot rivningen. Tänk om kvarnen hade stått kvar idag – vilket historiskt monument och vilket land­märke den hade varit där vid älvstranden. Se bilden nedan. Från början stod ett kvarnhus på taket, med väderkvarnsvingar.

Hybelejens kvarn. Gammalt vykort i min ägo.

Hybelejens kvarn. Gammalt vykort från min samling.

Sex barn i olika åldrar, från 15 år till bara några månader, hade Johan och Katarina med sig till Karlstad. Yngsta dottern, Kajsa, föddes i Karlstads landsförsamling i oktober 1789. Sen kan jag inte följa familjen längre, de är försvunna i nästa husförhörslängd och jag har inte lyckats hitta vart de tog vägen. Förutom äldsta barnet, dottern Lisa, född i Sunne i september 1772, hela tre månader före föräldrarnas bröllop.

Lisa

Som 17-årig piga lämnade Lisa Våxnäs och Karlstad år 1789 och begav sig några mil västerut, till Gillberga socken. Där blev hon piga på Odenstads herrgård hos fänrik Knut Lilliebjörn med familj. Det var också på Odenstad hon träffade drängen Erik Bryngelsson, som blev hennes make den 29 december 1792.

Lisa och Erik blev kvar i Gillberga livet ut. Hon dog 1829 och han 1830 i ett torp under gården Skäggebol, som ligger vid en sydlig flik av Glafsfjorden.

Anders

Tillsammans fick Lisa och Erik sex barn, nummer två var sonen Anders Eriksson, född 1796 i Gillberga. Han gifte sig med Stina Olsdotter och 1832 övergav de Gillberga för Kila socken nära Säffle. Anders var bonde och hemmanet där de slog sig ner hette, och heter än idag, Torstensbyn.

Under en period på 15 år födde mor Stina hela nio barn. Det är ovanligt tätt mellan dem även med tidens mått mätt. Inte konstigt att det blev svårt att hinna med deras uppfostran. Prästen skriver om Anders i husförhörslängden i början på 1840-talet: ”Påmind om barnens undervisning 41. Bättre 42.” Det var ju tur att han skärpte sig och lärde dem katekesen till sist.

1848 dog Anders, bara 52 år gammal, och Stina blev ensam med barnen varav det yngsta bara var fem år.

Anders Gustaf

Yngsta barnet var sonen Anders Gustaf, född i Kila 1843. I ungdomen är han skriven som arbetskarl och det troliga är nog att han redan tidigt kom i kontakt med bygg­arbete. Från trettioårsåldern har han titeln bygg­mästare och ibland rent av fyrbyggmästare. Det var nämligen fyrar han specialiserade sig på.

Anders tycks ha arbetat för Vänerns Seglationsstyrelse, som hade till uppgift att göra båttrafiken på Vänern tryggare och säkrare bland annat med hjälp av fyrar, sjömärken och sjökort. Han beskrivs som ”Vänerns Seglationsstyrelses egen byggmästare” och den fyr han verkar vara mest känd för är Skage på Hammarö. Fyren lever vidare idag – visserligen är den släckt sedan 1932 men en livaktig förening förvaltar den och håller den i gott skick.

Skagefyr6_Hak

Inristning på en klipphäll intill fyren. Säkert var det Anders som beställde eller rent av själv gjorde (den felstavade!) inristningen.

På Hammarö kommuns hemsida kan man läsa följande: ”1872 byggdes fyren på Hammarös sydspets som namngavs till Hammarö Skage fyr. ”Hammar” betyder klippa eller bergsknalle och med ”skage” menas udde. Den byggdes av Anders G. Andersson, bygg- och fyrmästare, på uppdrag av ”Wenerns Seglations Direktion” som ägde marken. Han fick dock hjälp av anhöriga att sköta fyren eftersom han ofta var upptagen med andra fyrar runt Vänern.”

I april 1878 gifte sig Anders med Gustava Persdotter från Kila. Han skrev sig på hennes fäderne­gård i Tengelserud i Kila men det finns notering om att de vistades i Hammarö. Så sent som 1886 skrevs de över till Hammarö församling och man ser nu i husförhörslängden att de bodde på Skage. De blev kvar i 13 år men 1898 flyttade familjen in till Karlstad och stadsdelen Viken. Två barn fick Anders och Gustava, sönerna Karl Josef, född 1879, och Gustav Robert, född 1880.

Fyrvaktar-Stina

Uppgiften att anhöriga hjälpte till med arbetet vid fyren stämmer bra. Anders åtta år äldre syster Stina vigde sitt liv åt hans fyr. Hon kom dit som fyrvakterska redan 1873, ett år efter det att fyren stod klar, och blev kvar där ända till 1918. Hela 83 år gammal var hon när hon lämnade fyren efter 45 års tjänst och flyttade in till Karlstad. Hon dog där efter bara några månader, av den blodsjukdom hon måste lidit av redan i ensamheten längst ute på Hammarös sydligaste udde. Stina gifte sig aldrig och fick inga barn. Under en period bodde förvisso Anders med familj på eller åtminstone i när­heten av Skage, men för det mesta tycks hon ha varit ensam. Ett sorgligt öde – eller kanske älskade hon sitt fria liv vid Vänerns strand.

Skage fyr idag. Bilden är lånad från Karlstads ornitologiska förening, http://www.kofkarlstad.se.

Skage fyr idag. Bilden är lånad från Karlstads ornitologiska förening, http://www.kofkarlstad.se.

Anders och hans familj stannade i Viken några år men 1905 tog de sitt pick och pack till andra sidan järnvägen och bosatte sig på Hamngatan 12. Det ska vara huset i mitten på bilden nedan i kvarteret mellan Östra och Västra Torggatan.

Hamngatan 10-12, runt 1900. Källa: Värmlands museums bilddatabas

Hamngatan 10-12, runt 1900. Källa: Värmlands museums bilddatabas

Yngste sonen, Gustav Robert, hade lämnat familjen 1901 och flyttat till Kristinehamn. Så små­ningom gifte han sig med Elin Augusta Ramstedt och de slog sig ner i Stockholm. Han tog sig namnet Aldén.

Josef

Äldste sonen, Karl Josef, kallad Josef, blev kvar i Karlstad. Han började som bokhållare, blev så småningom handlande och till sist grosshandlare. Vid föräldrarnas flytt till Hamngatan var han fortfarande med. Året därpå, 1906, gifte han sig med Gerda Maria Larsson och de bodde till­sammans i föräldrarnas hus i flera år efter gifter­målet. Det är ju fullt möjligt att Anders ägde huset, kanske till och med hade byggt det, och att sonen därmed kunde disponera en egen lägenhet. Först 1911 flyttade Josef och Gerda, och de lämnade nu inte bara föräldrarna utan också centrala staden. De flyttade ett stycke norrut till Alster socken, när­mare bestämt byn Bengtsbol strax norr om Ulvsby precis vid vägen upp mot Filipstad. Det verkar som om Josef något år tidigare hade köpt ett stycke mark där och byggt en gård åt sig och familjen. Kanske hade fadern varit byggmästare, han finns också med i vissa mötesprotokoll med lantmäteriet angående Bengtsbol. Hur som helst, gården heter Råbäck och uppfördes 1910 enligt Svenska gods och gårdar, som också har nedanstående bild på den vackra mangårdsbyggnaden.

Råbäcks gård. foto från Svenska gods och gårdar.

Råbäcks gård. foto från Svenska gods och gårdar.

Slutligen slog sig Josef och Gerda ner i Karlstad för gott, det var 1928 och de var båda i 60-årsåldern. Adressen de kom till denna gång var Våxnäsgatan 1, mitt emot teatern i Klara. De var nu mycket nära Våxnäs gård dit Josefs farfars morföräldrar kommit 140 år tidigare. Bron de fick gå över in till centrala staden var fortfarande Hybelejens, men kvarnen var sedan länge riven. Huset låg i korsningen Våxnäsgatan – Malmtorgsgatan. Det står kvar än idag och är granne med det berömda ”sockerslottet”.

Västra älvgrenen och Hybelejens Västra bron. Teatern till vänster och där bakom skymtar huset där Josef och familjen bodde.

Västra älvgrenen och Hybelejens Västra bron. Teatern till vänster och där bakom skymtar huset där Josef och familjen bodde. Vykort från min samling, poststämplat 1904.

Efter fem år i Klara flyttade de till Tingvallagatan 5 och Josefs sista adress var Herrgårdsgatan 4. Han dog där i november 1946.

Carl Gunnar

Josefs och Gerdas enda barn var sonen Carl Gunnar som föddes i Karlstad 1908. Han blev chaufför som ung och gifte sig med Inez Karin Helmina, även hon från Karlstad. De tog sig efternamnet Avegren. Carl dog 1984 och Inez blev hela 94 år och levde till 2003.

Karlstad, tidigt 1900-tal. Vykort i min ägo.

Karlstad, tidigt 1900-tal. Vykort från min samling.

Advertisements

Om Agneta Aglert

Skribent, släktforskare och egen. Visa alla inlägg av Agneta Aglert

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: