Kategoriarkiv: Arkitektur

Fulast i stan

Det låg ett fängelse på platsen. Fängelset såg ut som en borg. På 1960-talet revs fängelset och i stället byggdes ett betonghus, som såg ut som ett fängelse i mångas tycke. Mitt bland 1800-talshusen på Östermalm damp den ner, bunkern kallad.

img_5413

Det handlar om gamla arkitekturskolan vid Östermalmsgatan, byggd 1967-1969 och ritad av stadsarkitekten Gunnar Henriksson.

img_5406

Personligen är jag väldigt intresserad av den extrema variant av modernistisk arkitektur som kallas brutalism. Tittar hellre på filminstitutet, radiohuset och garnisonen ute vid gärdet i Stockholm än på tinnar och torn vid Strandvägen strax intill. Och är helt fascinerad av arkitekturskolan. Trots det kan jag givetvis förstå att den i nån sorts allmän mening uppfattas som ful. Grå betong är inte ”vackert”. Vad jag inte kan förstå är att byggnaden rör upp så ofattbart mycket känslor, närmare bestämt hat. Det visar sig i långa trådar på Facebook och i det faktum att byggnaden vunnit flera omröstningar om Stockholms fulaste hus.

img_5409

Kanske har huset (trots att det ligger på Östermalm!) blivit den främsta representanten för Norrmalmsregleringen och liknande omdaningar i Stockholm vid förra seklets mitt. När innerstaden skövlades och nya moderna hus kom i stället.

img_5411

Visst skövlades det. Visst borde man ha sparat och rustat upp en hel del av det som revs. Men nu är det där över ett halvt århundrade sedan. Husen som byggdes då är också gamla och står som monument över sin tid som vilket 1700-talshus eller 1800-talshus som helst. Är det inte dags att komma över och börja se med andra ögon på vår egen tids arkitektur? Försöka tänka konstruktivt kring uttryck, stil och form? Nej, allt som byggts efter år 1900 anses fult av många. Åtminstone allt som inte byggts i gammal stil.

Ja, alla får tycka vad de vill som tur är.

img_5418

Numer utbildas arkitekterna i den nya vackra arkitekturskolan på KTHs område. Den gamla är blåmärkt och ska bli en mötesplats för konst, mode och mat. Gissningsvis kommer den tunga fasaden ändå aldrig att ses som annat än en bunker.

img_0150

Annonser

nu & då: Continental

Hotell Scandic Continental på Vasagatan i Stockholm är borta, frid över dess minne!

Fler rivningsbilder finns på Instagram: @aaglert och #hotellrivningen.
Faktakälla: Wikipedia.
Mer om Citybanan finns här: www.citybanan.se

Nya Continental, 1960-tal. Vykort.

Nya Continental, 1960-tal. Vykort.

Jag har aldrig satt min fot på hotell Continental och har ingen relation till det där huset egentligen. Men varje gång man går in i stan från Centralen passerar man det och visst har jag noterat att fasaden var retrocool och den guldiga entrén åttitalsprålig. Att jag verkligen började lägga märke till hotellet berodde på att den låga utbyggnaden mot Vasagatan revs för ett par år sedan, för att ge plats åt bygget av nya Citybanans stationshus. Så här såg det ut på platsen sommaren 2011:

Gropen efter Scandics tillbyggnad, sommaren 2011

Gropen efter Scandics utbyggnad, sommaren 2011

På nyåret i år, 2013, började man riva själva hotellbyggnaden efter att hotellet stängt någon månad tidigare. Först tömdes hotellet på inredning och möbler och annan utrustning som kunde återanvändas. Mycket skänktes till välgörenhetsorganisationer efter vad jag förstått, och rivningen gjordes så miljövänligt som möjligt. Lovvärt. Nu är huset nästan helt borta och det kan vara på sin plats att göra en bildåterblick på denna mycket centrala tomt i Stockholm.

Hotell Continental har funnits på platsen sedan 1899, när dåvarande hotell W6 bytte namn. Huset som det första hotellet var inrymt i var byggt redan på 1700-talet men ombyggt i flera omgångar. I början av 1900-talet var Continental det största hotellet i Skandinavien.

Continental när seklet var ungt. Lägg märke till Klarabergsgatan i bildens vänsterkant.

Continental när seklet var ungt. Lägg märke till Klarabergsgatan i bildens vänsterkant, långt innan gatan lyftes upp på Klarabergsviadukten. Vykort.

Huset med markiserna till höger om hotellet är nuvarande hotell Terminus. Denna byggnad blev 1904 annex till Continental och tillförde ytterligare 40 rum till hotellets 220. Det palatsliknande hotell Continental matchades väl av huset på andra sidan gatan, Centralstationen, som hade invigts 1871.

Stockholms central i början av 1900-talet. Vykort.

Stockholms central i början av 1900-talet. Vykort.

Av någon anledning stängde hotellet 1951 och 1958 revs det i samband med Norrmalmsregleringen och utbyggnaden av tunnelbanan. När ett nytt hotell skulle uppföras var det Folksam som fick uppdraget – och in i det sista har Folksamskylten prytt hotellets tak:

Folksam försäkrar in i det sista.

Folksam försäkrar till slutet. Våren 2013.

Det nya hotellet stod klart 1963. Runt 1990 genomgick det stora renoveringar.

Och nu upprepar historien sig. Den andra Norrmalmsregleringen slår till och Continental nummer två får skatta åt förgängelsen till förmån för nya kommunikationer och glaspalats. Många är glada åt det. Själv tycker jag enbart det är sorgligt att det inte gick att bevara huset som var ett sådant monument över sin samtid. Inte bara 1800-talshus är värda att bevaras!

Men man får gilla läget och i stället dokumentera rivningen efter förmåga. Rivningar är fascinerande processer, lika intressanta som nybyggen! Under hela våren 2013 har man kunnat följa hur huset monterats ned våning för våning. Här några bildexempel.

Vid juletid drog det igång: byggnadsställningar sattes upp och gångtunneln byggdes.

Vid juletid drog det igång: byggnadsställningar sattes upp och gångtunneln kom på plats.

Än återstod några stnöstormar, den långa vintern 2013.

Många snöstormar blev det den långa vintern 2013.

xxx

I slutet på januari lyste en löftesrik morgonsol även på det gamla hotellet.

I mars var alla våningsplan fortfarande kvar.

I mars var alla våningsplan fortfarande kvar…

...men under senvåren kom själva rivningen igång, och det gick fort!

…men under senvåren kom själva rivningen igång, och det gick fort!

...men under senvåren kom rivningen igång och det gick fort...!

Som en ökenstad…

Nog känns det lite som den andra Norrmalmsregleringen, det som pågår i stan nu. Historien upprepar sig!

Nog känns det lite som den andra Norrmalmsregleringen, det som pågår i stan nu. Historien upprepar sig!

...men tänk ändå så ståtligt det var en gång.

Det nya blir säkert tjusigt och ändamålsenligt – men tänk ändå så ståtligt det var en gång. Vykort.


Huset Domus

Fortsätter ett tag på varuhustemat. Mellan 1978 och 1986 jobbade jag inom Konsum alla somrar och dessutom kring jul, andra lov, sabbatsår, helger och kvällar. Närbutiker, livsmedelshallar och Domusvaruhus var min främsta sidoinkomst under studietiden, först i Karlstad och sedan i Stockholm. Jag provade alla möjliga uppgifter, ansvarsområden och roller och träffade alla slags människor bland kunder och arbetskamrater. Men inte anade jag att jag var mitt i ett kulturarv.

Varuhusbyggena härjade som en farsot på 1960-talet och bidrog till skövling och total förändring av de gamla svenska stadskärnorna. Sin glansperiod hade väl varuhusen sedan fram till någon gång på 1990-talet när allt fler började konverteras till gallerior.

Domus i Karlstad byggdes 1963 på första parkett vid residenstorget och Klarälven, mitt i city. Den modernistiska fasaden med skyltarna är oförglömlig, redan som barn tyckte jag om det lite spetsiga och samtidigt bulliga typsnittet på ordet Restaurang! Där innanför låg grillbaren där man kunde äta favoriträtten grillkorv med pommes frites och beskåda den stora målningen av Miró som Konsum Värmland köpt för 10 000 kronor 1962 till sin nya restaurang. Det kallar jag konstnärlig utsmyckning!

Domus Karlstad, del av fasaden.

Hösten 1999 totalförstördes Domus i en brand, som utlöstes av en torrkokande gammal slipspress. Ett tidstypiskt hus var borta, ett hus som stått som monument över 1950- och 1960-talens tro på det moderna, strama och funktionella. Lika sorgligt som när träkåkar eller 1800-talspalats rivs eller eldhärjas.

Tomten stod obebyggd några år, var väl parkeringsplats om jag minns rätt. Så småningom byggdes gallerian med det passande namnet Mitt i City, som invigdes 2006. Denna gång ett hus för 2000-talet, med butiker och restauranger men även bostäder. Snyggt blågrått med kopparkupol. En helt annan stil än gamla Domus förstås, men är inte fönsterraden på andra våningen en hyllning till husets föregångare – jämför de två bilderna?

Gallerian Mitt i City, samma vy som bilden ovan

I min nuvarande hemort Jakobsberg byggdes Domus vid samma tid som i Karlstad och invigdes i september 1964 tillsammans med grannvaruhuset EPA. Här skövlades ingen stadskärna för det nya centrumet, men väl en charmig och ganska ny villastad.

Domus i Jakobsberg vid invigningen 1964. Till vänster skymtar grannen EPA. Järfälla kommuns bilddatabas.

När jag kom till Järfälla 1987 var det fortfarande Domus i två våningsplan och jag botaniserade gärna där när jag hade ärende till Jakobsberg – Järfällas city. Den här välvda kakelfasaden finns fortfarande kvar i ett i övrigt mycket förändrat centrum, nu med Coop Extras klatschiga logotyp.

Gamla Domus i nygammal omgivning

Fortfarande Konsum alltså. Jag kan personligen aldrig förmå mig att säga att jag handlar på Coop. Där är jag stockkonservativ, det är Konsum jag går till!

Det finns inte många Domusvaruhus kvar men i Oskarshamn fanns det åtminstone ett så sent som 2010. Som i alla sammanhang är det roligt om något spår av det gamla lämnas kvar, som stöd för minnet… Därför hoppas jag Oskarshamn behåller Domusskylten länge.

Domus i Oskarshamn 2010


UE och EPA

Keramik från Upsala-Ekeby (UE) har jag gillat i många år. Kallar mig definitivt inte samlare men köper gärna en pyts då och då på någon antikmässa eller loppis. Häromdagen köpte jag en ganska oansenlig blå blomkruka, mest för att den hade en så tydlig UE-stämpel. Gick hem och slog upp artikelnumret i katalogen. Det visade sig att krukan heter Beth och ingick i en produktserie som UE gjorde för Turitz & Co, dvs EPA-varuhusen, sannolikt på 1960-1970-talen.

Beth med Paula

EPA ja… Det är verkligen nostalgi. Visst minns vi varuhusen med de låga priserna och de kanske lite enklare produkterna som man gärna fällde småspydiga kommentarer om – men ändå köpte! Enhetsprisaktiebolaget stod EPA för och det var en varuhuskedja som grundades av Josef Sachs och Herman Gustaf Turitz i Göteborg med inspiration från amerikanska lågpriskedjan Woolworth. Första varuhuset med namnet EPA öppnade i Örebro 1930, men företaget hade bedrivit affärsverksamhet långt tidigare. 1978 slogs EPA ihop med Tempo, och den klassiska kedjeloggan försvann.

Klassiska logotyper. Bild från handelnshistoria.se.

I Karlstad fanns EPA till en början på Tingvallagatan 19. Därifrån har jag nästan minnen. Mamma brukar berätta hur jag var med på en shoppingtur någon gång i tvåårsåldern och pekade ut den lilla dalahästen – som genast blev min. Den står fortfarande på min bokhylla, en älskad, lätt bedagad liten skönhet i sina bästa år. Det har alltid varit något speciellt med den, delvis för att den kom från ”gamla EPA”.

Liten häst från gamla EPA, Karlstad, ca 1962

Under 1962 flyttade varuhuset till Drottninggatan där det blev kvar fram till sammanslagningen med Tempo. Där sprang man i tonåren och fyndade någon pryttel och där var jag på studiebesök med klassen i högstadiet och fick höra hur ett stort affärsföretag drevs.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta en enda bild av nya EPA i Karlstad, vare sig av exteriör eller interiör. Men det gamla varuhuset finns det bilder på, inte minst i Värmlands museums bilddatabas:

Gamla EPA på Tingvallagatan i Karlstad, 1940.

EPA Tingvallagatan 19, ca 1940

Det är speciellt med de gamla varuhusen, tycker jag, innan de blev som gallerior med separata butiker. Sista försöket i den vägen i Stockholm måste ha varit engelska Debenhams som gjorde ett försök att etablera sig på Drottninggatan, men som tyvärr inte blev kvar många år.

Och Domus måste jag nog återkomma till i något inlägg, som den gamla kooperatör jag är.